Inlägg av Anna Spolander

Ägd!

Unnar mig och sonen ett besök på Burger King. I perfekt lysrörsbelysning tjockishukar jag över en kyckling wrap med extra fucking allt när jag möter en
skärrad blick utanför fönstret. Blicken med de höjda ögonbrynen tillhör min favoritinstruktör, min idol på Sats. Hon ger alltid mig extraberöm, säger att jag gör stora framsteg osv. I gengäld kämpar jag som en besatt på hennes pass för att visa att jag minsann är stenseriös med min träning. Det känns som jag är 12 och blir påkommen med att fuska på ett prov. Dessutom var åttaåringen på toaletten så nu tror hon att ensamäter dubbla portioner mitt i veckan. Egentligen borde jag erkänt allt och visat upp 1 kg godis till alla halloweenkids som stod under bordet. Eller förresten borde jag vara vuxen och känna att jag äter vad jag vill. Man borde många saker…. Äta morötter offentligt tex. Åtminstone om matstället ligger bredvid ditt gym.

Öppet brev till dass

Kära utedass! Du står utmed åttan
i Skatås, röd och tyst. Så många gånger har jag småsmilat åt dig, undrat vem som använder dig. Eventuellt har jag kallat dig ofräsch. Ikväll fick jag svar på vem som använder dig. Sådana som jag. Tacka gudarna för att du finns och förlåt för allt. Mvh kallsvettig vädur-75

Konsten att vara ledig

Är ledig från jobbet en vecka. Första gången jag är hemma med åttaåringen på höstlovet. Har målat härliga inre bilder om sena, pratsamma frukostar och mysaktiviteter. Sonen vaknar prick 7 och vill ha akuthjälp med en app som inte funkar. Jag är döende efter att unnat mig att se på Homeland, säsong 2 till 2 i natt. Man är ju ändå ledig och har sovmorgon. Kan inte somna om utan går upp, steker kanelplättar och tänder ljus. Fem minuter senare är frukosten över för sonen som inte alls vill läsa GP med mig. Sedan kommer höstlovsledig barndomskompis med 3 barn och hund. I 6 timmar är det kaos. Äpplekrig på tomten, hund på rymmen och mitt i allt blir jag skjuten 2 ggr med en skumgummipil i pannan. Känner hur hjärtat rusar, tinningarna dunkar och att jag just i den stunden inte alls tycker om djur och barn. En riktigt ful känsla jag vet. Barndomskompis åker hem och åttaåringen summerar strålande detta som världens bästa dag. Det enda jag kan tänka är att jag måste bli bättre på att vara ledig. Inte få panik för oreda, smuts och stök. Jag lovar här och nu att bli en avslappnad människa som tar kaoset i famn. Ska bara städa lite först.

Utfall-Anna 10000-0

Gör en stor sak av min entré på gymmet. Ger receptionisten en ja-inte-stoppar-stormen-mig-intenickning. Känner att jag borde få en klapp på axeln för att jag med livet som
insats tagit mig till Sats. Tror att jag ska vara i stort sett ensam på passet nu när hela stan är stängd. Allt är dock precis som vanligt. Det är trångt, svettigt och utfallslåten är plågsam. När jag kommer ut blåser det knappt. Några barn hoppar skrattande i en vattenpöl och jag har de blå tossorna kvar på skorna. Känner ändå att jag vinner!!! Stormen-Anna 0-1. Utfall-Anna tyvärr fortsatt kvar på 10000-0.

Stormsäkert

Möter vår granne som handlat stearinljus och batterier till sina ficklampor. Man vet ju inte hur illa det blir med stormen ikväll säger han och ger mig en erfaren vildmarksblick. Vi är inte förberedda alls. Det enda jag hoppas på är att stormen ska få de 14 personerna som står mellan mig och ett bodypumppass ikväll att boka av. Kanske kan jag köpa ljus och batteri på väg från träningen.

Skumt bad.

Nattar 8-åringen länge för att veta att han garanterat somnar. Sambon är förlorad i en vampyrfilm. Med andra ord ska jag med största säkerhet kunna ta ett bad i fred. Jag är ingen skumbadstjej men vill gärna bli. Tänder harmoniska ljus, startar en spellista med bra musik, klickar i fräsande bubbel i badkaret. Försöker sjunka ner värdigt i karet men har fyllt i för mycket vatten så det svämmar över och jag får rusa upp och flytta trasmattan. Upptäcker att telefonen fått vatten på sig och stänger av musiken. Nåväl…. Nu kommer lugnet. Knack-knack på dörren och sambon sticker in huvudet:Badar du??? Vad mystiskt! Innan han går ut startar han vår vrålande badrumsfläkt. Jag känner att jag är lite för lång för badkaret men blundar. MAMMA! HAR DU TÄNT LJUS? 8-åringen har ljudlöst gjort entré i min egentid. Han är inte det minsta trött utan slår sig ner bekvämt ner på toaletten, gör nummer 2 och pratar om ett tv-program om bläckfiskar. Jag har börjat svettas. Min son snappar med sig tändaren ut och jag får likt Triton resa mig ur badet och rusa efter. På väg efter honom möter jag min egen blick i badrumsspegeln. Kvinnan i spegeln är illröd, har skumskägg och galen blick. Egentiden får vänta. The Mother has left the skumbad.

Lika som bär

”När jag höll på tränade jag även på segergesten”. Så säger min idol Gunde. Vi har också övat på segergester. Att sträcka fram ena skidan så där tufft lite framför den andra, kasta upp armarna i luften och vråla YES. Ja det är nog nästan det vi tränat mest på. Vi är rätt lika Gunde fast vi har ingen egen vallabod, kan inte duscha lika snabbt och framför allt är vi ju från Göteborg.Annars som sagt…på pricken lika.

Nya tider

Någonting har hänt med mig. Jag är 38 år. Har jobb, familj och ett gult hus. Mår bra.Fram tills i somras har mitt liv rullat på och jag gör ungefär samma saker hela tiden. Sedan tillbringade jag en helg på en ö med Karin och Sara. Efter det har jag helt bytt fokus. Förra helgen var jag i en snötunnel och åkte skidor med proffs. Idag stiger jag upp i gryningen för att göra högskoleprovet tillsammans med kids, hälften så gamla som jag.Om detta är den fruktade 40-årskrisen alla talar om tycker jag att den är helt toppen.

Ta vara på stunden

Efter ett tufft träningspass ska man unna sig ett lyxigt bad, kanske en ruta mörk choklad och känna lugnet. Kommer hem till kaos och lusschampo. 10 minuter ska det sitta i på hela familjen. Här ser ni en som ska njuta av stunden.

Sabla snabel!

Nu när vi i det närmaste elitsatsar mot Tjejvasan är det viktigt att inte dra på
sig onödiga skador. Därför är det inte ett dugg konstigt att jag i gryningen dramavrålar:”Veeeeem har lagt en elefant på golvet?!?” En hålfot som trampat på en elefant glömmer aldrig. Tänk på det!

Prestationsreflektion

Att prestera under press är viktigt och värdefullt. Riktigt bra idrottare utsätter sig för extrema situationer och tar ändå medalj. Tänker att klarar man att ha en
oimponerad åttaåring med på jobbet är Tjejklassikern a walk in the park.

Vurpa+Vasaloppet

Tillbaka på jobbet i radiofabriken. Något har hänt med mig i helgen. Tillbringar tex. lunchen med kaffe i finkopp och den skrämmande sökningen: Vasaloppet+vurpor. Tror aldrig jag kommer hämta mig efter den googlingen. Vi som inte ens övat på nedförsbackar ännu. För mig som är 1,80 är det ett stort projekt att ramla. Känner fasa.

Vänner

”Vänner är de som vet allt om dig och ändå tycker om dig”. Det där har man ju alltid hört. Jag vill efter en Torsbyhelg på skidor addera några nya väggbonadstryck. ”Den sista förnedrande vurpan är aldrig den sista”, ”Att ramla stillastående på platt mark ser inte bra ut på film” och slutligen ”Vänner är de som har sett dig åka längdskidor, inte orka duscha och som inte slår ihjäl dig när du mitt i natten nervösskrattandes börjar tvivla på var campingdamen sa att stugnyckeln låg när du bokade”.

Man eller mus?!?

Innan vi for hit trodde vi att vi skulle välta Torsby den här fredagskvällen. Tuffa oss på byn i högklackat osv. Istället äter vi osthjärtan och dricker bubbel ensamma i vår stuga. Vi har inte ens duschat. Eventuell har skidtunneln gjort oss till män.

Bob

Vår skidlärare heter Bob. Han kommer behöva gå i terapi efter att ha undervisat oss. Bob säger att vi inte är redo för nedförsbackar ännu. I morgon ska vi se om han har rätt.