Inlägg av Anna Spolander

Sherlock

När jag är ute och motionerar på kvällen förvandlas jag till detektiv. Jag memorerar bilnummer på bilar som på minsta sätt står konstigt parkerade och klädsel på människor jag möter. Med listig blick stirrar jag ut den ensamme mannen i jeans som lite haltande går mystiskt långsamt i motionsspåret. Varför är han inte träningsklädd? Vad gör han här? Om han haltar ska han väl inte gå här när det är mörkt och lätt att snubbla till. 10 sekunder senare kommer hans hund dundrande ur skuggorna. Han avskrivs som misstänkt. En vinröd Mazda med 3 passagerare står mot trafiken på gatan
där jag går. Jag håller nästan andan och bara väntar på att de genomföra ett brott. När jag passerar bilen låtsas jag att jag inte alls sett de två kvinnorna och mannen som sitter i. Som deckare är man osynlig. Med ett skratt och vi ses i morgon hoppar ena kvinnan ur bilen. Samtliga avförda från utredningen. Men den kvällen tjuven är framme är jag där! Då kommer Leif GW Persson ta av sig sina glasögonen och säga att det är mycket ovanligt att allmänheten är så observant som jag. Så bovar och banditer! Här har ni inget att hämta! Not on my watch!

Jag älskar Berg!

Carina Berg! Jag älskar henne. Hon är liksom perfekt på precis alla sätt. Rolig, varm, tuff och samtidigt helt härlig. Å vad jag vill vara som henne! Känner att jag är lite osympatiskt avundsjuk också. Ful känsla. Förlåt!Carina och Gunde Svan är mina största idoler. Slut på meddelandet.

Jag är skadad.

I 38 hyffsat aktiva år har den här pålitliga kroppen hållit ihop utan några större idrottsskador. Fram tills nu. Går på Transformer på lunchen. Ett jobbigt pass där du bl.a. förväntas hänga snyggt i romerska ringar. Varför kan jag då åtminstone dra på mig cool skada mitt i ett upphopp eller kanske när jag dunkar 2 tunga rep i golvet? Nej… Min skada uppkommer när vi vilar. Jag tar ett pyttigt steg bakåt och pang. Inte i knäet, låret eller hälsenan utan mitt i HÖGER skinka!!!! Vad mer än fett finns i skinkan? Kan man sträcka fett? Haltande återkommer jag till jobbet. Många skyndar till.”Hon har sträckt röven” konstaterar min kollega torrt och river ner några grabbiga garv. Nu sitter jag här på vänster skinka och är rädd att jag ska behöva gips….

Besatt av snö

Varje dag surfar jag febrigt och osunt många gånger in på olika snösidor och kollar om det vita guldet närmat sig Göteborg. Hittills går det sådär för kung Bore. Känner stress över att vi än så länge inte stått på riktig snö en enda gång. Så bara kom nu vintern…. Vi är beredda att möta dig på halva vägen men längre än Långberget åker vi inte. Det får du bara acceptera.

Skidgång

Det låter bra mycket fränare att skidgå än att stavgå. Skidgår gör målmedvetna skidtunnelnmänniskor och stavgår gör gamla. I skydd av mörkret tassade vi upp med våra mammors stavar till Skatås och försökte gå självklart och säkert utan att flamsa hysteriskt. Nu mötte vi typ bara en häst på hela vägen samt en snäll farbror som fick en I-phone i sin hand för första gången i sitt liv när han skulle ta kort på oss. Men ändå. Vi undrar bara om 10,5 km stav…., förlåt skidgång räknas som träning?Det var liksom för trevligt och roligt. Nåväl nu är premiären avklarad och nästa gång ska vi göra någon annan mörk skog osäker. Ps. Karin ”Bramserud” Blennermark har en detalj på sina stavar som jag innerligt hoppas att hon tar upp i kommande inlägg. Ds.

Det man inte har i huvudet…

Har just överlevt 2 timmar spinning. Halloweenspecial visade det sig vara när jag kom in. Det var arga pumpor på golvet och tränat öga noterade blixtsnabbt salta döskallar i godisskål i entrén. Precis bredvid min cykel placerades ett gravljus helt symboliskt. Kämpade igenom de 2 timmarna. Nöjt cyklar jag hem med viktig min och gör malligt proffstecken åt min sambo i köksfönstret när jag passerar utanför. Väl hemma kastar jag tufft av mig kläderna och känner mig löjligt stark. Nämen titta!!!! Pulsmätaren som tillhör Sats har tant tagit med sig hem. Högmod går alltid före fall.

Ångest

I ett tillfälligt rus av självförtroende i veckan bokade jag upp mig på ett tvåtimmars spinningpass. Instruktören la fram det som att det är ett pass för er som långdistanstränar för tex Vasaloppet. Just där och då kändes långdistansaren som jag.Nu är det myslördag och jag har ingen lust. Jag är ju queen of kortdistans. Försöker hitta på ursäkter och känner efter om jag inte är lite sjuk. Skadad då… Alltså en känning i låret eller något. Nepp! Måste packa väskan och bita ihop trots att jag bara vill skjuta ut mig. Ps. Har man matsäck med sig när man ska cykla så länge?ds. Ps.Kan man inte dö om man tränar något man absolut inte har lust med?Ds. Ps.Förlåt för detta I-landsgnäll.Ds.

Ägd!

Unnar mig och sonen ett besök på Burger King. I perfekt lysrörsbelysning tjockishukar jag över en kyckling wrap med extra fucking allt när jag möter en
skärrad blick utanför fönstret. Blicken med de höjda ögonbrynen tillhör min favoritinstruktör, min idol på Sats. Hon ger alltid mig extraberöm, säger att jag gör stora framsteg osv. I gengäld kämpar jag som en besatt på hennes pass för att visa att jag minsann är stenseriös med min träning. Det känns som jag är 12 och blir påkommen med att fuska på ett prov. Dessutom var åttaåringen på toaletten så nu tror hon att ensamäter dubbla portioner mitt i veckan. Egentligen borde jag erkänt allt och visat upp 1 kg godis till alla halloweenkids som stod under bordet. Eller förresten borde jag vara vuxen och känna att jag äter vad jag vill. Man borde många saker…. Äta morötter offentligt tex. Åtminstone om matstället ligger bredvid ditt gym.

Öppet brev till dass

Kära utedass! Du står utmed åttan
i Skatås, röd och tyst. Så många gånger har jag småsmilat åt dig, undrat vem som använder dig. Eventuellt har jag kallat dig ofräsch. Ikväll fick jag svar på vem som använder dig. Sådana som jag. Tacka gudarna för att du finns och förlåt för allt. Mvh kallsvettig vädur-75

Konsten att vara ledig

Är ledig från jobbet en vecka. Första gången jag är hemma med åttaåringen på höstlovet. Har målat härliga inre bilder om sena, pratsamma frukostar och mysaktiviteter. Sonen vaknar prick 7 och vill ha akuthjälp med en app som inte funkar. Jag är döende efter att unnat mig att se på Homeland, säsong 2 till 2 i natt. Man är ju ändå ledig och har sovmorgon. Kan inte somna om utan går upp, steker kanelplättar och tänder ljus. Fem minuter senare är frukosten över för sonen som inte alls vill läsa GP med mig. Sedan kommer höstlovsledig barndomskompis med 3 barn och hund. I 6 timmar är det kaos. Äpplekrig på tomten, hund på rymmen och mitt i allt blir jag skjuten 2 ggr med en skumgummipil i pannan. Känner hur hjärtat rusar, tinningarna dunkar och att jag just i den stunden inte alls tycker om djur och barn. En riktigt ful känsla jag vet. Barndomskompis åker hem och åttaåringen summerar strålande detta som världens bästa dag. Det enda jag kan tänka är att jag måste bli bättre på att vara ledig. Inte få panik för oreda, smuts och stök. Jag lovar här och nu att bli en avslappnad människa som tar kaoset i famn. Ska bara städa lite först.

Utfall-Anna 10000-0

Gör en stor sak av min entré på gymmet. Ger receptionisten en ja-inte-stoppar-stormen-mig-intenickning. Känner att jag borde få en klapp på axeln för att jag med livet som
insats tagit mig till Sats. Tror att jag ska vara i stort sett ensam på passet nu när hela stan är stängd. Allt är dock precis som vanligt. Det är trångt, svettigt och utfallslåten är plågsam. När jag kommer ut blåser det knappt. Några barn hoppar skrattande i en vattenpöl och jag har de blå tossorna kvar på skorna. Känner ändå att jag vinner!!! Stormen-Anna 0-1. Utfall-Anna tyvärr fortsatt kvar på 10000-0.

Stormsäkert

Möter vår granne som handlat stearinljus och batterier till sina ficklampor. Man vet ju inte hur illa det blir med stormen ikväll säger han och ger mig en erfaren vildmarksblick. Vi är inte förberedda alls. Det enda jag hoppas på är att stormen ska få de 14 personerna som står mellan mig och ett bodypumppass ikväll att boka av. Kanske kan jag köpa ljus och batteri på väg från träningen.

Skumt bad.

Nattar 8-åringen länge för att veta att han garanterat somnar. Sambon är förlorad i en vampyrfilm. Med andra ord ska jag med största säkerhet kunna ta ett bad i fred. Jag är ingen skumbadstjej men vill gärna bli. Tänder harmoniska ljus, startar en spellista med bra musik, klickar i fräsande bubbel i badkaret. Försöker sjunka ner värdigt i karet men har fyllt i för mycket vatten så det svämmar över och jag får rusa upp och flytta trasmattan. Upptäcker att telefonen fått vatten på sig och stänger av musiken. Nåväl…. Nu kommer lugnet. Knack-knack på dörren och sambon sticker in huvudet:Badar du??? Vad mystiskt! Innan han går ut startar han vår vrålande badrumsfläkt. Jag känner att jag är lite för lång för badkaret men blundar. MAMMA! HAR DU TÄNT LJUS? 8-åringen har ljudlöst gjort entré i min egentid. Han är inte det minsta trött utan slår sig ner bekvämt ner på toaletten, gör nummer 2 och pratar om ett tv-program om bläckfiskar. Jag har börjat svettas. Min son snappar med sig tändaren ut och jag får likt Triton resa mig ur badet och rusa efter. På väg efter honom möter jag min egen blick i badrumsspegeln. Kvinnan i spegeln är illröd, har skumskägg och galen blick. Egentiden får vänta. The Mother has left the skumbad.

Lika som bär

”När jag höll på tränade jag även på segergesten”. Så säger min idol Gunde. Vi har också övat på segergester. Att sträcka fram ena skidan så där tufft lite framför den andra, kasta upp armarna i luften och vråla YES. Ja det är nog nästan det vi tränat mest på. Vi är rätt lika Gunde fast vi har ingen egen vallabod, kan inte duscha lika snabbt och framför allt är vi ju från Göteborg.Annars som sagt…på pricken lika.

Nya tider

Någonting har hänt med mig. Jag är 38 år. Har jobb, familj och ett gult hus. Mår bra.Fram tills i somras har mitt liv rullat på och jag gör ungefär samma saker hela tiden. Sedan tillbringade jag en helg på en ö med Karin och Sara. Efter det har jag helt bytt fokus. Förra helgen var jag i en snötunnel och åkte skidor med proffs. Idag stiger jag upp i gryningen för att göra högskoleprovet tillsammans med kids, hälften så gamla som jag.Om detta är den fruktade 40-årskrisen alla talar om tycker jag att den är helt toppen.

Ta vara på stunden

Efter ett tufft träningspass ska man unna sig ett lyxigt bad, kanske en ruta mörk choklad och känna lugnet. Kommer hem till kaos och lusschampo. 10 minuter ska det sitta i på hela familjen. Här ser ni en som ska njuta av stunden.

Sabla snabel!

Nu när vi i det närmaste elitsatsar mot Tjejvasan är det viktigt att inte dra på
sig onödiga skador. Därför är det inte ett dugg konstigt att jag i gryningen dramavrålar:”Veeeeem har lagt en elefant på golvet?!?” En hålfot som trampat på en elefant glömmer aldrig. Tänk på det!