Beachvolleybolltjejen

Det fanns en tid när färgen var största problemet. Inte storlek eller passform. Det var det glada dagarna då den schyssta ”hyllan” befann sig högst upp, penthouse. Nu går färden mot entréplan. Att prova badkläder i synnerhet bikini tycker inte jag är särskilt lustfyllt. Och jag tror inte jag är ensam bland mina medsystrar att tycka så. Även om min man verkar tro att prova bikini är något vi tjejer gör i grupp. Bara kastar överdelar och underdelar till varandra för att sedan hamna i en härlig hög på varandra. Kanske är det därför som han föreslår att jag ska komma ut i affären och visa vad jag provar(?). Ah, det var aldrig aktuellt! När han hjälpt mig att välja blir det den dyraste. Men byxorna, hur sitter byxorna? Bikinin gör inga direkta underverk för problemområdet, (mellan byxa och överdel) och det är eventuellt inte bikinins fel. Men hur sitter byxorna? Det blir bara ett flin till svar. Jävla skit! Dyr som as är bikinin. Och byxorna, varför är dom så små? Det är då jag ser att det är en beachvolleybollbikini. På något sätt verkar min man tro att en plats i OS truppen i beachvolleyboll kommer med automatiskt i bikiniköpet, precis som han är en av spelarna när han kollar fotboll. Ja, ja! Jag har hört att södra Europa vimlar av hemmakroppar med konstiga operationsärr på magen. Så jag kommer kvala in fint. Mot värmen!

Kommentera