Blodsmak

Morgonrusning och jag hamnar i extra långa köer på väg till jobbet.
Där och då strax innan rödljusen glider den upp. Den svarta lite mer exklusiva bilen.
Bakluckan öppnas elektroniskt. De båda främre dörrarna liksom kastas upp. Eller ah, med den hastighet som det går att öppna en bil som är näst intill självstyrd.
En kvinna på höga klackar och perfekt frisyr springer från passagerarplatsen dvs så fort som det går i pennkjol.
Rundar bakluckan som står öppen OCH mannen som just störtat ut med jackan i famnen.
Samtidigt som den små-spring-trippandes kvinnan sätter sig vid förarsätet plockar mannen med jackan fram en svart resväska ur bagagen. Det är en sådan stor väska på hjul. Men han tar väskan i handtaget. Stänger bagageluckan och börjar springa. Mellan alla fyra filerna. Ut över Shellmacken bort mot Centralstationen. Han springer bra. Springer fort. Springer jämt.
Jag undrar om han har en bra kondis eller om han bara springer för livet.
För han är lång och smal nästan gänglig. Ingen gymkille direkt.
Och han kan omöjligen vara en van löpare. För hans löparsteg påminner mer om en eremitkräftas framfart. En eremitkräfta som springer väldigt fort.
Jag undrar om han, när han sjunker ner i stolen på tåget, känner en sprängande känsla i bröstet med en lätt smak av järn i munnen. Kanske blodsmak.
Eller om han bara känner sig oerhört varm. Men hittar flåset efter en stund. Får en lugn andning.
Och sedan när X2000 mot Stockholm passerar vid Alingsås är den där rännilen på ryggen som bort blåst.
Jag hoppas att han slipper blodsmaken. Att han bara är lite varm. För jag hatar blodsmaken.
Även om jag aldrig kommer få en kondis likt Zlatan så vill jag orka mina egna utmaningar.
Inte falla död ner på mållinjen.
Att inte tycka om blodsmaken är inte samma sak som att inte vilja nå nya mål.
Det är bara en stilla önskan och dröm om bra kondition.
En dröm som går lättare att uppfylla än man tror. Här följer ett, (relativt nytt), beprövat koncept:

Man tar tre vänner och en galen utmaning. Ger dom sämsta möjliga förutsättningarna under Tjejvasan 2014 och dom kommer jaga kondition och seger i hela sitt vuxna liv. Mycket för att känslan när andningen åter är lugn och kompressionskläderna transporterat bort rännilen på ryggen är underbar. Och den delas med vänner.

Kommentera