Färdigskrattat

”Tjejer! Ni två kan prata mer efter klassen!”. Jag gör nästan ner mig. Tillsagd av spinningfröken inför hela klassen. Blossande tittar jag ner. Vi har,uppspelta över att inte ha setts på ett tag, kanske fnissat lite på uppvärmningen. Min favoritinstruktör håller sedan liksom extra koll på oss. Vi vågar inte ens snegla på varandra och jag trampar på som en galen människa för att visa att jag är seriös, att jag inte alls är där för att snickesnacka. Mitt under tyngsta låten när vi sliter som värst sänker sig mitt styre helt snabbt till det lägsta. Jag har glömt att dra åt spärren! Typiskt amatörmisstag. Instruktören tror därmed att jag är nybörjare. Inga studsiga överambitiösa jumps i världen kan rädda mig nu. Jag lommar ut till omklädningsrummet och vidare till min cykel. Där springer jag på instruktören. ”Ska du cykla hem från träningen?!? Det var seriöst!” Hon hoppar in i en piffig bil och kör iväg. Ordningen är återställd. Jag är återigen en som elitsatsar. Att jag sedan eventuellt köpte en påse Familjeguff på vägen hem håller vi inom gruppen.

Kommentera