Fördelen med att inte bli färdig

Var ute och sprang med en kompis. Ungefär från första hälsningen, under hela löpningen tills dess vi sa hejdå pratade vi, egentligen om allt och ingenting. (och ja, vi höll ett helt acceptabelt tempo) Ändå, när vi skildes åt konstaterade vi att vi hann ju inte färdigt, vi hann typ bara börja skrapa lite på ytan. Det är det som är så bra med bra vänner och bra relationer. Man hinner aldrig färdigt. Man måste fortsätta.

Det är därför vi måste åka till Långberget och göra Vasaloppet igen.

Kommentera