Hipp hipp hurra!

Tänk i morse fick jag ställa klocka fast det är min födelsedag. Men det gör man med lycka bubblandes i kroppen när man vet att det är skiddag med Karin och Anna. Jädrar vad jag trilla och jädrar vad ont det gjorde när jag fastnade med skidan och dunka ner på vänster axel. Likt Gustaf Vasa hade jag bara kraft till att åka med en stav och jag stönade (in a non sexy way), när vi tog oss upp för det branta backarna. Aldrig har jag längtat såå efter fika. OCH vilken fika! Födelsedagsfika!! Karin och Anna hade bakat tårta och jag fick blåsa ljus. I prasslig påse låg ett underbart armband och väntade. Lyckliga jag som har så underbara vänner. Och GV åkte ju nio mil med en stav så jag klarar nog tre. För nu måste jag ju kunna ha armbandet på mig också.

Kommentera