It’s in my DNA-ehay-ehay-ehay

Efter semestern har min kropp hamnat i ett total förfall. Därför hoppas jag att Anna har rätt när hon säger att jag måste hänga med henne på Powerstep. Nja, dåliga knän och stepbräda går inte bra ihop. Men Anna försäkrar att jag kommer gilla det. Okej, vi kör!

Sen i vanlig ordning ramlar jag skrattandes in på gymmet med handväska och Gucci glasögon. Jag har glömt gymkortet och har min dotters rosa sportflaska med glittriga prickar. Fnissigt står vi längst bak och skrattar. När musiken går på och klassen börjar känns det i hela rummet att de fnissiga tjejerna längst bak ska minsann få sig en läxa.

Varmt som i helvetet med glad musik studsar en massa tofstjejer upp på stepbrädan för att värma upp. Det är då det slår mig att problemet jag har med step egentligen inte har så mycket med knäna att göra som de glada sprejbruna tofstjejer, som fullständigt älskar att få flyga upp på brädan. Tanken slår mig att om man är singel och vill ragga på gym så ska man absolut spana in Stepklasserna. Här finns det glada tofstjejerna som inte tvekar att svänga på höfterna. Det minns Shania Twain och gillar rap med elgitarr. Vad du ser är vad du får, kropparna är hårt inpackade i tajta linnen och minibyxor. Viktigt är dock att spana in samma klass minst tre gånger, så att du inte faller för någon fnissig småbarnsmorsa i kompression som råkar vara där av tillfällighet. Och som dessutom bara är där för styrkan. Inte så mycket höga knän på bräda.

Och styrkan kommer! När It’s in my DNA-ehay-ehay-ehay (that’s okay) med Rye Rye ekar i högtalarna lyfter taket och tofsarna snurrar som elvispar. Tunga vikter flyger upp i luften. Armhävningar görs på ackord. Sovande magmuskler chockas till liv.
Där och då, 59 minuter efter att skrattet ebbat ut, får jag ett vänligt leende av en tofstjej. Hon har hållit koll på mig hela passet. Hon ser att jag fixar lika många repetitioner som hon och hon nickar gillande.

Alright! Drypande av svett stapplar jag och Anna ut från passet. Anna hade rätt! Trots tofstjejerna så gillar jag passet. Fundera på att boka mig till helgen igen faktiskt.
Eftersom: It’s in my DNA-ehay-ehay-ehay that’s okej-ijej-ijej…

1 Kommentar

  1. Annica Winkler den 27 maj, 2014 kl 14:51

    Så jäkla roligt!

Kommentera