Kärlek till döda ting

Nästan exakt när jag tonårssläppte ner skidväskan i hallen började OS avslutningscermoni. Nu är det klart för Ryssland. För oss har det precis börjat. Tacka gudarna för Tjejklassikern och för att Tjejvasan inte var sista grenen! Vi kan inte runda av med ett bakhalt snöslaskinferno! När jag med stor separationsångest, kärleksfullt bär ner skidorna, mina tappra trotjänare i källaren och försiktigt lutar dom mot väggen blir jag lite rörd. Kanske hade skidorna hoppats på att få en snabb ägare. Nu blev det inte riktigt så men kul har vi haft och ibland har det ju gått fort, för fort. Dom har fått skena planlöst i terrängen med mig och se granar på riktigt nära håll. Så hade det inte varit hos ett proffs. Kanske har skidorna tack vare mig lärt sig en del nya ord också som inte riktigt gör sig i tryck. Så är det att leva som skida med en amatör. Vissa dagar är det slask och svordomar och andra perfekta spår och gapskratt. Det blir aldrig tråkigt och kommer det snö drar vi ut igen. Vi är nog inte riktigt redo att skiljas ännu.

Kommentera