Längd på en Alptopp

– Do you know where I could go cross country skiing here?

Jag är uppe på ett berg lika högt som Kebnekajse med lånade längdskidor. Den italienske liftvakten tittar förvånat på mig, drar ut ciggen och pekar långt bortåt. Nerför backen, under stolsliften och bakom kullen ska det tydligen ligga.

Har man ångest för Tjejvasan så har man. Då kan det hända att man nästan gör vad som helst för att åka bara lite, även om det rimligtvis är mer logiskt att åka slalom i Alperna. Alltså knatar man iväg i ensamt stråt och letar spår medan familjen skrattar och vinkar från stolsliften.

Men jag hittar det. Mellan två stolsliftar. Kanske en km långt och med en sträckning som går i en åtta upp och ner för en kulle. Fundera på den beskrivningen och räkna ut hur många stakningar det blir på det. Jag kom till ungefär tre. Resten var nerför i överljudsfart eller uppför i krabbgång.

Summa: katastrofal åkning. Bakhalt. Svettigt. Trill i kurva. Asdåligt. Och en sjusärdeles skjuts rätt in i influensan. Tack, godnatt och en Alvedon på det.

Kommentera