Lyckolunch

Äntligen! Vi har inte träffats sedan nyårsafton och plötsligt sitter vi på vårt vanliga ställe och skrattar för högt igen. Att umgås med mina vapensystrar är att skjuta in ett lyckoelexir i hela mitt system. Vi planerar skidåkning i helgen men kanske mest vad vi äter till. Nu sitter jag på jobbet och känner mig stark, tuff och oövervinnerlig igen. Arbetskompisarna säger att jag strålar. Speglar mig och håller med.

Kommentera