Min nya familj 

På ben med tredagarsstubb entrar jag Valhallabadet. Sveper med blicken över bassängen. Börjar gå mot de två fållorna för motionssim men så stannar jag. Sneglar över de tuffa i crawlbanorna och sedan hoppar jag i. Det får fan bära eller brista nu. Dagarna som bröstsimmare i motionssimmet tar slut idag. Killarna på bana 4 crawlar snabbt och voltvänder världsvant. Jag håller krampaktigt i pallen, låtsas stretcha med avmätt min. Ett par simglasögon vänds mot mig.-Ska du köra eller? Tuffa simkillen med rakat bröst(inte för att jag tittade) nickar ut mot banan.

-Ja säger jag och skjuter ifrån mitt hårdaste. 

Sedan crawlar jag på. Tycker mig höra Coach Malins röst påminna om att gliiida, svischa och inte tappa armbågarna. Efter 500 meter stannar jag och då börjar en annan av killarna på min bana småsnacka med amatören i den färggladaste badmössan i simhallen. Vi pratar teknik, swimrun och att det är kallt i vattnet. Sedan tränar vi på igen.

Då slår det mig. Jag är en av er nu, en i familjen Crawl. Inte alls någon konstig ingift pyssling från landet utan en blodssyster. Ingen ifrågasätter vad jag gör på Bana 4 för vi crawlare bor här. 

Vi (ja vi i familjen) kör på tills det stänger och nickar hejdå när vi går. Jag är så frän att det osar om mig när jag går upp och tur är väl det eftersom badvakten spolat av min handduk som låg på läktaren. I omklädningsrummet upptäcker jag dessutom att min baddräkt spruckit i sömmen. Tyyyyyypiskt oss crawlare att simma sönder dräkten. För någon annan anledning till hålet än just överljudshastighet kan det ju absolut inte finnas. Trevlig kväll! Kram Anna Crawl

Kommentera