Nästan som fika

Nu har vi gjort det! Stavgått i fullt solljus. Vi pinnade på i mölnlyckeskogarna och rundade en sjö. Att stavgå eller skidgå som det egentligen heter är nästan som att fika. Man kan prata, titta på folk med den lilla bonusen att man tränar parallellt. Våra stavar är som egna individer. Saras låter jättehögt, Karins har kompass och mina är alldeles för korta. Vi var rätt snabba. En farbror i svart dunjacka gick vi om 2 gånger. Hade han bara kommit ikapp oss när vissa i gruppen fick rusa upp i skogen och göra vissa ärenden hade vi gått om
en tredje gång. Det ni!

Kommentera