Prego

Sociala medier må svämma över av den blomstertid nu kommer men jag vann. En vanlig dag i Toscana sprang nämligen om, så om du postade en glad bild på sociala medier i dag med 8 glada emojis, och fick 54 tummar, så vann jag ändå. Detta är sagt med ödmjukhet i rösten. 

Hela familjen är i Italien och firar mammas 80årsdag. Det är visserligen några år tills hon fyller 80 år, men vem vet om hon orkar fira då! Och veckan har inte endast varit en dans på rosor då jag blivit bortskrämd av ett murmeldjur, hotad av en lättfotad hund och fått en tvestjärt, dubbelt så stor som den svenska varianten, rätt i huvudet. 

Men i kväll sprang den in, drömbilden om Toscana. Vi hade bestämt oss för ett äventyr på en vingård. Toscana vimlar av sådana om man får tro Amerikanska filmer. Efter stor osäkerhet bokades en eftermiddagsresa till ett lite mer familjärt ställe. 

Vi bromsade in på vingården och möttes av en trött hund som låg och sov strax utanför huset. Klängväxter prydde entrén och vi steg in. ”Prego” ekade det där inifrån. En bastant kvinna med grått hår visade oss genom flera vackra rum fyllda av buteljer och ekfat och vidare ut i trädgården där ett bord dukats upp mitt i en jättelik berså. 

Där satt vi lite blygt och väntade på vad som skulle hända. Skulle man spotta ut vinet eller skulle man våga dricka upp? 

Min man skulle definitivt inte dricka upp eftersom han var chaufför för dagen och dessutom inte gillar vin. Men det stod snart klart att gästerna förväntades dricka upp. 

Italienarna blev lite stötta då vi inte drack tillräckligt mycket eller tillräckligt fort. Efter fyra underbara viner och ljuvlig antipasti, plus att jag och min syster och min systers partner delat broderligt på min mans orörda vin, var vi i prima form. 

Då var det dags för ytterligare viner. De riktigt fina vinerna! Där någonstans bland en galande tupp, hoppande lösa kaniner, söta kattungar, en fantastisk utsikt och en underbar omgivning var vi tvungna att kapitulera. Livet var mer än vad en Amerikansk film någonsin kan erbjuda. kanske var det bästa med allt att få uppleva allt detta fina härliga med människor som man håller av…eller så var det bara vinet. 

Med ett stort leende på läpparna skickade jag ett sms till Anna och Karin och berättade att jag köpt vin. Och att en vanlig dag i Toscana går inte att spegla på sociala medier, den måste upplevas. 

Kommentera