Rädslor och fasa

Tillbaka i Sverige efter en 10 dagar i solen. En semester som pga magsjuka fick förlängas två dagar rundades av med turbulent flygning hem. När det skakade som värst och luftgroparna avlöste varandra drabbades jag av svår flygrädsla. Tittade på kvinnan på andra sidan mittgången som med slutna ögon kramade armstöden. Jag kopplade då,lite i panik upp mig på planets wifi och drar iväg ett meddelande på facebook till Karin och Sara. Fick omedelbart svar såklart. Svar från mina vapensystrar som berättar om roliga släktmiddagar, att de äter choklad och mellan raderna viskar att jag inte behöver vara rädd. Då slår det mig att en av de saker som toppar min lista över fasor just nu är att missa Tjejklassikern, vårt äventyr. Därför tycker jag att det är befogat att jag snäser till lite mot mannen som river ner sin tunga sportbag rakt på min axel när vi ska lämna planet. Hallå! Den här axeln ska inom en lite för snar framtid faktiskt staka 3 mil! Imorgon börjar vardagen igen. Välkommen härligt ofarliga tillvaro!

Kommentera