Rapande sjöjungfru

Det var crawlpremiär idag med Coach Malin. Som vi har väntat och längtat och som vi inte hade övat över jullovet enligt ök. Direkt när vi kom in infann sig en känsla av att 2017 blir ett år med simhud mellan tårna. Vi fick stenseriös läxa på papper som jag tappade i en vattenpöl direkt men framför allt fick vi nya badmössor. Förra säsongen var dom rosa, nu svarta. 

Det är ju egentligen som att bli uppgraderad till svart bälte. Rosa glatt och charmigt-svart elit med stålblick. Nu var det ju bara det att det inte simmats så mycket på ett tag och det är ju skit alltså att crawlet är en färskvara för undertecknad. Jag svalde vatten, fick kramp i vaden, glasögonen immade igen och så kom dom. Raparna. Är det bara jag som utan vidare kan rapa hela Vasaätten och resterande regentlängd vid crawl? Det är liksom ölgubbe-på-bänk-utanför-Cooprapar som briserar under vattnet. När dessa avgrundsvrål skulle kombineras med feminina sjöjungfrusparkar blev det för mycket information.

Coach Malin ville se våra rumpor komma upp till ytan i sparkarna. För mycket information igen. Men vilket pass det var och vilken snäll  grupp vi är. Kan man visa skinkan i dagsljus en trist tisdag utan att det ältas efteråt har man hamnat rätt. En spillra klev ur bassängen, en glad spillra med ny badmössa….svart. Nu kör vi med blicken riktad mot Vansbro. Mvh Guuuuusssstaaaav Eeeeeeeriiiiikssoooooooon!!

Kommentera