Skumt bad.

Nattar 8-åringen länge för att veta att han garanterat somnar. Sambon är förlorad i en vampyrfilm. Med andra ord ska jag med största säkerhet kunna ta ett bad i fred. Jag är ingen skumbadstjej men vill gärna bli. Tänder harmoniska ljus, startar en spellista med bra musik, klickar i fräsande bubbel i badkaret. Försöker sjunka ner värdigt i karet men har fyllt i för mycket vatten så det svämmar över och jag får rusa upp och flytta trasmattan. Upptäcker att telefonen fått vatten på sig och stänger av musiken. Nåväl…. Nu kommer lugnet. Knack-knack på dörren och sambon sticker in huvudet:Badar du??? Vad mystiskt! Innan han går ut startar han vår vrålande badrumsfläkt. Jag känner att jag är lite för lång för badkaret men blundar. MAMMA! HAR DU TÄNT LJUS? 8-åringen har ljudlöst gjort entré i min egentid. Han är inte det minsta trött utan slår sig ner bekvämt ner på toaletten, gör nummer 2 och pratar om ett tv-program om bläckfiskar. Jag har börjat svettas. Min son snappar med sig tändaren ut och jag får likt Triton resa mig ur badet och rusa efter. På väg efter honom möter jag min egen blick i badrumsspegeln. Kvinnan i spegeln är illröd, har skumskägg och galen blick. Egentiden får vänta. The Mother has left the skumbad.

Kommentera