Stirret

Sitter på tåget till Stockholm. Precis när vi lämnar perrongen och jag lätt tillbakalutad tänker att jag är en sval businesswoman på väg till Stockholm kommer jag på att jag glömt datorn på kontoret. Ägd.

I samma stund inser jag att jag även lämnat mobilladdare i Göteborg. Ägd igen. Så utan vuxendator och fri tillgång till batteri försmäktar jag nu på detta tåg. Stressat draggar jag väskan efter något att hålla fast vid. En ask Alvedon, läppglans, mintpastiller och plånbok är det som finns. Batteristatus:64%.

Sätter mig på vinglig barstol i bistrovagnen som är stängd och det är då det börjar…. Stirret. Jag glor, glor och åter glor ut över landskapet. Det är vitt och frostigt. En sjö ryker fjäskigt snyggt. På perrongen i Skövde är det tomt. Vi blåser vidare. Genom skog, bortglömda samhällen, förbi åkrar och jag stirrar så ögonen blir vattniga.

Fnissiga damgänget i bistron skrattar gällt, lånar varandras läppstift och öppnar små röda vinflaskor innan klockan slagit 9. Fler höga skratt följer. Jag vill harkla mig, cowboyvagga fram till dom eventuellt med cigg i mungipan och väsa: ”Howdie ladies! Can you please keep it down. I am in the middle of a stirr here.” 

Planerar stordåd, härliga lopp vi kan göra, fantastiska böcker vi borde skriva och hur jag ska inreda mitt kontor som idag består av farfars gamla skåp, ikeabyrå och hård säng. Sedan anlöper vi Stockholms central. Det är färdigvilat nu. Får hämta hem fria hjärnan som är grymt osugen på att tänka rationellt. Knallar av tåget mot huvudkontoret.

Längtar redan till hemresan. Som jag ska kisa (ett S, viktigt) ut genom fönstret. Det kan vara en helt ny träningsform för själen som föds här.Tänker t-shirttryck ”Stirr byggde denna kropp” alternativt ”Don’t you ever underestimate the power of a stirr” . Vad tror ni? Kan det vara något? 

Stirr 60 minuter! Snart på en Satsanläggning nära dig. Välkommen!

Kommentera