Men vad är det som händer? Försöker springa lätt och värdigt till bussen. Men en gammal skada jag ådrog mig i Torsby, eller egentligen vid stretchen efter spinningen då det drog till av bara sjutton i ljumsken, gjorde sig påmind. Halta till, gå som en låghalt eller som en pirat där en flisa just gått ur träbenet är inget alternativ. Här biter man ihop. Glider världsvant in i bussen med ett vindblåst hårsvall. Väl framme med bussen, måste jag skynda mig in på Pressbyrån och fylla på månadskortet. Känslan av att det gått en flisa ur träbenet hänger kvar. Bomber och granater morrar jag för mig själv och knôr mig in i den lilla butiken. Börjar leta i väskan efter plånboken. Den ligger i den lilla väskan som jag lagt i den stora väskan med allt annat möjligt runt omkring. Kön börjar ringla sig bakom mig. Plånboken flyger upp ur väskan och landar på disken. ”Förbannelse”, hör jag mig själv säga. Tjejen i kassan skrattar till och jag tänker snabbt att jag blivit en karaktär.