Hör av er om två dagar tjejer! ropade PT-Reino när stelben 1 och 2 stapplade nedför trappan från passet igår. Jag hör av mig redan nu. Hej!!! Jag kan knappt gå med skinkan, den högra. Man tror ju liksom att rumpan bara hänger med som en kär gammal släkting när man rör på sig men efter gårdagens helvetespass har den gått ut i strejk.
Skinkan går man ur huse och demonstrerar mot utfall, upphopp och bär plakat med texten ”nej tack till Kettlebells!”, Ilsket hugger den till när jag går i och ur bilen. Den vill inte alls vara smidig och resa sig upp sportigt snabbt utan småkrampar när jag ska skaka hand med samarbetspartners efter ett möte.
Alla eventuella spår av kvinnlig sexy walk är raderade. Sedan igår rör sig en krigsskadad cowboy ojandes genom kontorslandskapet. Denna enorma idrottsskada medför även vissa ”problem” i vårt icke skinkanpassade hus. Jag kan inte böja mig ner i diskmaskinen och lasta i och ur. Såååå trist. Storebror Reino var å sin sida mest i chock över att ingen av oss sa ett knyst på en hel timma….eller jo förresten Sara frågade vid ett tillfälle om hur mycket träningsvärk en människa kan få. Idag kan vi resa land och rike runt och föreläsa om ”Att leva utan romp”. Over and out!