Så!!! Då kan du simma fram och vända! Alla blickar i crawlkursen vänds mot mig. Jag crawlar mitt finaste mot kaklet, kisar genom igenimmade glasögon och sedan tar det liksom stop. Kullerbyttorna som alla dom andra gjort så snyggt fungerar inte alls för mig.
Jag flyter upp som en boj med baken, välter liksom åt sidan och tappar känsla för vad som är upp och ner. När jag med vild blick kommer upp till ytan har jag även med mig den där korven som delar av banorna som en piratpapegoja på axeln.
-Oj! säger simfröken med ett tonläge man har när man aldrig sett en värre vändning. Simma du ut i mitten och öva lite kullerbyttor. Hej förnedring!
Min inre treåring vill slänga av sig glasögonen och skrika:Varför måste vi lära oss elitsimmarvändningar?!! Jag ska simma Vansbro! Där vevar vi på tills det tar stop.
Den yttre 40-åringen rullar dock duktigt runt och övar med mörkt sinne och hoppas att lektionen snart är över. Det är den inte. Fler misslyckade vändningar inför hela klassen ska hinnas med. När jag kommer för nära kanten och slår i huvudet känner jag att det räcker.
-En gång till så kan du det säger fröken.
-Nej säger jag och simmar tillbaka mot stegen.
Känner att det är lite härligt att vara vuxen och kunna säga nej till det man betalt för att lära sig. Jag rinner ur simhallen med en ynka tanke. På söndag ska jag öva tills jag kan det. Så ni som vill köpa biljetter till showen :”Den aggressiva sälen” bör bege er till Kristinedalsbadet runt lunch. Jag är piratsälen med papegojan på axeln.