Många av oss som är runt 40 hävdar med bestämdhet att vi brutit oss loss från våra föräldrar. Vi ska minsann ALDRIG bli som dom. Men när jag i sen timma hukar över hemmagjorda pergamentrullar dan före dan slår det mig att jag gör exakt som min mamma gjorde. Med snirklig tomtestil skriver jag ledtrådar på halvdåligt rim som leder till nästa ledtråd som leder till nästa och nästa som till slut leder till julklappen. Minns när vi i tonåren rusade genom trädgården med blossande kinder letandes julklappar med ledtrådsrullar hårt rullade i hand. Blossande både över rädslan över att någon fräck på moped skulle åka förbi och se oss i nattlinne men också över spänningen. Samma spänning som just nu håller tioåringen vaken. Han slänger sig av och an i sängen. Tomtemor inväntar insomnandet för att kunna placera ut ledtrådar. Tänker att min mamma aldrig som jag, eldade i kanterna på pappret så det skulle se gammaldags ut. Så egentligen har jag ju brutit mig loss och blivit en helt annan person än min kära mor. Jag sveper morgonrocken, den tunna, om mig. Morgonrocken är röd, min mammas var exakt likadan fast blå och vit. Hon hade dessutom glasögon så så himla likadana är vi inte. Att jag sedan vänder skeden i munnen precis som pappa när jag äter risgrynsgröt och svettas exakt som honom när jag tränar är BARA en ren tillfällighet.