Söndag betyder ju crawlträning numera. Med coach Malins röst inbankad i hjärnan genom dom små lurarna kämpar vi längd efter längd iförda våra fådda, mycket färgglada badmössor.
-Idag ska ni liksom skruva er genom vattnet säger Malin. Gruppen nickar ivrigt. Jag tänker på jätteborren Åsa som tuggade sig genom Hallandsåsen. Lite så är jag. Ja en Åsa med baddräkt och röda simglasögon.
-Ja, ni ska ju inte snurra flera varv skrattar fröken. Jag slutar att tänka på Åsa.
Resten av gruppen simmar snyggt med rull och höga armbågar. Jag får liksom inte kläm på det och till slut tror jag att coach Malin eventuellt blir lite trött på trålen längst bak.
-Anna håll ner handen!!! Hur svårt kan det vara?!? hör jag och resten av gruppen också för den delen i våra lurar.
Då blir jag trygg. Hur svårt kan det vara?!? Det är ju vårt mantra i livet. Inte tänka, släpp sargen och bara fortsätt simma. Jag slutar fundera över armar, ben, huvud, fötter och antal simtag.
Det går ungefär 100%bättre…..i hundra meter. Sedan byter vi övning och jag får hjärnsläpp och börjar simma amatörfjäril. Trålen är tillbaka. Men under hundra meter var jag faktiskt Åsa och borrade mig fram genom vattnet,lugnt och metodiskt. Innan sommaren hoppas jag att jag kommer ut på andra sidan. För sådana är vi Åsa och jag. Envisa och unika… Hallandsåsen och crawl…same,same…Hur svårt kan det vara?!?