Jag och några till var på bal i lördags. Och som det numera är i mitt liv pratade jag träning hur mycket som helst med nyfunna bekantskaper. Jag pratade bl a oberört med en som cyklat i Åre förra veckan – tydligen en underbar upplevelse bortsett från kompisens brustna mjälte och vård på intensivvårdsavdelningen – fortsatte sedan över till Tjejmilsdiskussion (stämningen var bättre på Midnattsloppet) för att avsluta med lite triathlonsnack (”träffades ni när ni var ute och sprang??”) framåt nattamaten.
En del av mig tycker verkligen att de här samtalen är genuint intressanta, en del av mig tycker att det är märkligt att jag faktiskt tycker det är intressant. Men återigen kan jag konstatera att Tjejklassikern har öppnat så många dörrar på så många plan.
(P.S Om Askungen hade skrivits idag hade hon inte stigit upp och lallat glada sånger dagen efter balen. Hon hade legat kvar i sängen, tagit en Resorb och ringt efter hämtpizza.)