På vårens varmaste dag ger jag mig ut för att springa åttan. Redan efter 2 km känner jag att jag är för varmt klädd. Knäpper upp västen som omedelbart börjar piska till ilsket vid ryggslutet. Noterar surt att mina armar är gräddvita i det starka solljuset. Svetten forsar, västen piskar och då studsar hon om. En perfekt människa i shorts och BH. Hennes hästsvans gungar samlat och välskött över hennes solbrända rygg. Hon joggar liksom obesvärat med rak hållning och allt på kroppen sitter fast. Som om hon bara med lätthet drog på sig BH och hotpants och sedan drog iväg. Känner att vägen till jogging med bar midja är oändlig för mig. Det kommer liksom aldrig ske. Jag börjar hetsspringa för att inte bli totalt förnedrad. Lägger mig snett bakom och tänker att dom som möter oss ser vackra Fröken Försommar jagad av psykopaten Kung Bore. Precis vid stenen som är mål på rundan joggar jag om med viktig min och stannar. Det gör Fröken Försommar också. Bra jobbat säger hon. Vi utbyter några fraser. Hon har BH och tjockt hår och är dessutom gyllenbrun och supertrevlig. Bore är därmed officiellt sönderägd. I bland får man bara erkänna att man är besegrad.
Spara