Nu vänder det. Sista dagen för värmebölja står det att läsa i tidningen idag. Tre fyra veckor av värme och människor i min omgivning har förvandlas till otrevliga monster. Det tjostas och pustas.
Jag förstår. Jag vet hur jobbigt det är att hålla mun. Man kan tycka att av årets 52 veckor borde man kunna bita ihop och överleva tre fyra kanske fem veckor. Men jag förstår. Senast jag var på hälsokontroll fick jag veta att jag har en lungkapacitet som en elitidrottare. Att jag har alla möjligheter att bygga en god fysik trots ålder.
Allt jag behöver göra är att skärpa till mig. Stänga munnen. Men det är så svårt!
Trots att vi människor får så många chanser i livet att ändra på saker och vårt beteende är det svårt!
Innan vi gav oss ut och cyklade Tjejvättern sa vi alla tre att bubbel och skumbananer inte är en uppladdning för någon som ska cykla 30 mil. Därför uteblir Vätternrundans 30 mil i vår repertoar. Så jag förstår. Tre fyra veckor är en lång tid att stänga mun och kämpa. Önskar ibland att mitt problem med att njuta av livets goda var som tjostande om vädret. Ett övergående problem.