Plötsligt händer det. Kroppen strejkar och vill inte gå iväg. ”Man behöver någon i laget som kan få en att dra på de skitiga strumporna”, sa en gång en fd fotbollsspelare i IFK Göteborg när jag fråga varför han slutade spela. Är min karriär är slut och Tjejklassikern ett minne blott?? Nej, här är strumporna på! En spindel faller plötsligt ner framför ansiktet i en tråd, där jag tröttcyklar i förrådet. Jäklar vilken fart det blir! Byter lugna toner till Blaster Jaxx – Faith. Följer upp med David Guetta, varvar ner med Greyhond. I min rädsla för spindeln minns jag plötsligt vad jag drömde i natt. Vi körde bil mitt i skogen. Snö och mörkt. Jag och Anna, Karin var inte med. Anna mådde plötsligt dåligt och vi fick stanna och gå in i en stuga mitt i skogen. Där inne satt Zlatan och Henke Larsson. Zlatan hade bara en arm för BJÖRNEN hade tagit den andra. Zlatan var törstig och jag fick hjälpa honom att dricka ett glas saft. Efteråt lade han sitt huvud i mitt knä. Anna lade sitt huvud bredvid och jag klappade dem båda över pannan. Henke sov mot min axel. Jag saknade Karin. Var var hon? På väg till jobbet skrattar jag åt Zlatans lilla köttätna stump till arm. Måste berätta om björndrömmen för Karin och Anna. Tur att vi ska ses för lunch. Det piper till i väskan. Ett sms:s från Anna. Hon har hastigt blivit sjuk. Vi kan inte ses idag. Hjälp! Håll i armen Zlatan och se upp för nyvakna björnar.