I min familj bjuds det ofta på lite udda konversationer vid matbordet. Så när vi diskuterar Svalbard är det inte för att Svalbard just nu lär vara den hetaste destinationen inför morgondagens solförmörkels. Inte heller så mycket för att det finns vilda isbjörnar där. Utan för att man måste bära bössa. Bössa är för övrigt ett väldigt roligt ord. 

Hur som helst måste de som vistas på Svalbard bära bössa. Är man ett mindre sällskap så måste minst en person bära bössa. Genast börjar tankarna fara iväg på hur vår lilla grupp på tre skulle göra med bössan. Vi som är så rädda för björn. 

Då får jag veta att på Svalbard finns det även en lite lättare joggingbössa som man kan ha på sommaren på sin joggingtur. Då ser jag allt helt klart för mig. Jag ser oss tre komma studsande på Svalbard.I en joggingtur som uppladdning inför Göteborgsvarvet. Karin med sina fjäderlätta studsande steg. Anna med rätt teknik, snyggaste kläderna och vakande blick. Jag lufsar i mitten. Pratar oavbrutet och rör mig ofokuserat men med en nätt joggingbössa på ryggen. 

Har man en gång jagat mus i Ambjörby i Värmland, då med en stekpanna, är man inte rädd för att rädda sina vänner undan en isbjörn. Att jag i sista stund kommer kasta över bössan till Karin, som alltid kommer vara den tuffaste av oss, är en annan historia. 

Ps. Den fina teckningen är gjord av en liten konstnär i Motala. Som också är rädd för björnar. Och de som är dumma.