Vi är ju en snackig grupp som liksom alltid pratar men när jag och Sara möttes i vår ruta 15 där våra cyklar låg och väntade efter simningen var det två bistra norrlänningar som bara mumlade kör,kör,kör till varandra. Som vi trampade på i sugande backen upp mot sågen(vi säger me mera bara sågen och så vet vi var det är). Motvind och tunga tankar men så vände vi och fick vind i rygg och nedförsbacke mot sista bytet till löpning. Överallt längs banan bars vi fram av människor som hejade på vår trio, vi med vilda blickar och lite för orangea dräkter. Vid växlingen cyklade jag nästan på ett barn, glömde ta på mig strumpor i löparskorna och sprang först iväg med hjälmen på. Amatör! En som inte var det minsta ovan var vår tredje lagmedlem Camilla. 15 lag plockade hon under cykeldelen. Respekt! Kolla in Cami Killer på bilden!!! Snabb och skoningslös. Hon skulle även komma att bära oss genom hela löpningen med en blandning av hot, pepp och mutor. Mer om det i morgon. Nu måste jag sova här. Skräckstartade dagen med glömd matsäck till sonens glömda friluftsdag. Känslan sitter kvar liksom.