I detta egofierade samhälle har vi få saker kvar som förenar oss. Melodifestivalen, vädret och just det…..En sak till. Längdåkarens värsta fiende…..Bakhala skidor.

Mitt i en brant uppförsbacke står han… En farbror med mild blick och röda kinder. ”Fyyy i hällvitte va halt de va idag råå” säger han precis när jag passerar. Där och då blir han min bäste vän.

Vi skrattar bullrigt och skakar på huvudet åt underlaget. När han sedan säger att han”hater när backera schvänger så förbannat” känner jag att denne fryntlige herre från Deje borde vara den människa som på värmländska berättar för världen att den håller på att gå under. Då vi passerar 5 km orkar han inte åka mer för det är ”inge sköj alls när det schläpper under skidan”.

Jag ångar vidare med ny tro på mänskligheten. Allt vi behöver för att mötas är egentligen bara lite snö och jäkligt dåligt fäste….. Kanske en snäll värmlänning också. Sedan är det klart!