Så var den plötsligt bara här. Dagen T. Om några timmar startar vi i Tjejvasan. Jag har legat vaken sedan kl.6. I dalamörkret har jag stilla vickat igenom kroppens samtliga muskler bara för att försäkra mig om att jag inte brutit något under natten. Det hade varit så trist om lårbenet sa ifrån just idag på en ungkarlssoffa i Mora. Vill komma iväg på en gång, mest för att få redan på hur det känns att åka Tjejvasan och lite för att jag vill att det ska vara över. MEN nu gaskar jag upp mig. Vi har ju övat lite innan iallafall och HUR svårt kan det vara? Snart vet vi!