Min man vill gärna sätta en diagnos på mig. Speciellt, när jag strax innan gästerna kommer måste städa toaletten. Men det är ingen diagnos brukar jag säga, vispandes med toaborsten, jag är kvinna! Efter min resa till akuten har diagnos blivit lite av veckans ord hemma hos oss. Då måste jag säga att när läkarna avfärdade att det ”växte något i huvudet” kändes det väldigt bra. Men sanningen som kom sedan gjorde ändå ont i hjärtat. 
Yrseln är inte över och jag både känner och ser eländig ut. Vid frukost laddar familjen för att förhöra sig om dagens diagnos. 
Det är då jag önskar att allt vore lite mer som i Barbro Lindgrens böcker om Loranga, Masarin och Dartanjang. Där Dartanjang pendlar mellan att vara sjuk till att vara målarmästare Pettersson, sjöman, bagare, Popdartan(popsångare) eller Hjortfot. Faktum är att jag längtar efter att få svara: Nää, men jag är ingen yrhätta! Jag är Sara Star! lysande på one liners, snabb på skidor, grym på kladdkaka och en jävel på att häxskratta.