Den här veckan har jag utvecklingssamtal med alla på min avdelning. Timme efter timme får jag höra om deras drömmar, visioner och personliga mål. Det är en sann ynnest att lyssna och dom är så modiga som berättar så mycket.
Samtidigt tänker jag att man borde lägga in ett utvecklingssamtal med sig själv någon gång i halvåret. Gå igenom tiden efter det senaste samtalet och vara uppriktig. Spänna ögonen i sig själv och fråga vad som får mig att tappa sugen, vad jag får en kick av och om jag känner att jag ger mig själv stöd när jag får nya idéer. Hur vill jag utvecklas och hur hjälper jag mig själv med det?
Jag tappar sugen efter fem kilometer i terräng och på lördag ska jag älga i skogen i en mil. På mitt eget utvecklingssamtal i bilkön hem idag lovade jag mig själv att inte ge upp i uppförsbackarna, att kämpa över nästa krön och inte upprepa vilda tarmen från Lidingö. 
Kommer att komplettera med ett nytt uppföljningsmöte redan på söndag och se om jag uppfyllt mina mål. Om inte sätter jag in en vildsint handlingsplan och då kära Anna är det färdigskrattat.