Igår morse var det premiär för cykelträningen. Kvällen före dubbelkollar jag med sambon som trampat hela vintern om det finns luft i däcken och det gör det. Prick 7 är jag ombytt och leder ut min trotjänare ur garaget. Bakdäcket är platt. Med spelat lugn letar jag upp pumpen och försöker pumpa sansat. Det går inte. Har korken till ventilen i munnen och mitt i allt sätter jag den nästan i halsen. ”40-årig kvinna kvävd av ventillock”…..Sambon sticker ut huvudet genom fönstret och konstaterar att jag 1. Är sen till jobbet och 2. Har racerventiler som man måste skruva av innan man börjar pumpa. Till slut kan jag med ytterst dåligt humör svischa till jobbet. Eftersom jag är sen tar jag i så jag nästan kräks. När jag kommer fram undrar alla vad som hänt. Jag är sen, dryyyypande av svett och lite sur. Dessutom har jag i all hast tagit på mig min sons hjälm som är gjort för ett betydligt mindre kranium och ser galen ut. Den 10 timmar långa arbetsdagen överlevs och mot slutet börjar jag faktiskt längta till cyklingen hem genom vårkvällen. Låser, släcker och larmar. Konkar ner cykeln i hissen, hoppar upp och hinner väl känna mig härlig och fri i 200 meter innan jag märker att däcket är platt. Ridå och tack för mig!