Vi var ute och sprang igår, milen. Pratar oavbrutet första kilometrarna, sen blir det tystare, lite mer sammanbitet, men ändå en tydlig gemenskap. Det känns bra att springa ihop, tryggt och lite känns det som att vi är med i en film, kanske en Beck-film där vi springer genom skogen i dimman och mörkret, endast observerade av en ekorre och mördaren bakom en tall.
När jag kommer hem ser barnen på Star Wars, en av de gamla filmerna. Funderar på vem jag identifierar mig med (inte helt enkelt, för förutom prinsessan Leia är det ju lite tunnsått med de kvinnliga karaktärerna, men skit i det)
Möjligen dras jag lite åt den korta och sällskapliga R2D2, jag vet inte vad Sara skulle säga om att vara C-P3O men han är ju glammigt guldig även i rymden och om det finns någon som känner kraften så är det definitivt Anna Skywalker. Frågan är då vem som är Darth Vader? Elementärt, min käre Watson. Darth Vader är….Tjejklassikern, förstås. Snart besegrad.