Min svägerska drog ner några skratt i helgen. Dörren till förrådet stod öppen och blottade min silvriga best till spinningcykel.
– Det är en mysig plats du har där Sara, sa hon hjärtligt. Tillsammans häxskrattade vi, hela släkten. Vårt förråd är verkligen en syn för ögat. Att ha en spinningcykel där SOM används är rent fantastiskt.
Men nu var det ett tag sedan, så när jag gled in i förrådet i morse kändes det lite ovant.
Med en gammal spellista i öronen och med stickande gräslukt från gräsklipparen slog det mig att jag och min fina spinningcykel snart upplevt de fyra årstiderna tillsammans. I början var det lite kyligt på morgonen. Det blev frost på fönstret, spåren i snön utanför var varken Lo eller Björn utan snabba cykelskor som gjort avtryck mellan huset och förrådet.
Så mycket har hänt sedan jag började min cykelkarriär i förrådet. Glatt ler jag åt mina medåkande elever målarburkarna, krukorna och Red Bull kylen och gör tecken att det är dags att lägga på ytterligare motstånd.
Det är magiskt i förrådet. Lite som att ha en hemlighet. Ett lyckorus som bara en svettig prestation kan locka fram. Lite lätt övertänd trampar jag mig rakt igenom spellistan, på tyngsta möjliga och märker hur jag gungar lyckligt med höfterna likt en debutant på bal i 1800-talets England.
Då slår det mig att detta är mitt debut år. Och i veckan ska jag och Karin debutera. Vår bal hålls i vågornas brus – simlektion iklädd våtdräkt med ett gäng surfare. Säsongen börjat på topp!