Vi ska köpa gran. En på pappret trevlig familjeaktivitet. Varje år handlar vi av Granpöjkarna med Ö på Spelmansplatsen. Sonen har finjacka och jag dyrhandskarna mest för att markera det högtidliga med den här dagen. Väl på plats får jag inre panik över att alla andra verkar ta de finaste objekten. Jag hetsar runt samtidigt som spöregnet sätter in. Eftersom jag tagit en treo före avfärd börjar jag vrålsvettas när febern går ner. Åttaåringen sticker iväg med meningen:Ta en hög! till en lekplats och vill inte alls tindra som jag sett framför mig. Jag och sambon är oense och väser till varandra mellan grenarna. Till slut slår vi till på en praktfull kungsgran till förskräckligt överpris.Sonen som hittat en lokal loppis i en trädgård blir inropad med hes mammaröst och hemförandet av vår nya gröna familjemedlem påbörjas. Vi går som en familj från förr. Far bär granens topp och mors fina jacka trasslar hela tiden in sig i nätet. Handskarna får bark på sig. Vi får stanna hela tiden för att byta grepp eftersom granen blir glashal av regnet. Jag dryper av svett och irritation samtidigt som jag vinkar låtsashurtigt mot perfekta grannen. Nu står den mot husväggen, julens huvudperson ihoppressad i ett tight nät. Precis som jag i mina kompressionskläder. Men snart kära gran är du välkommen in. Vi ska bara städa, tvätta fönster, leta julgranskulor och trassla upp belysningen. En treo till på det!