”Men varför simmar ni?”, ”Ni vet att Lidingöloppet är på land?!?”, ”Borde ni inte löpträna nu?”. Jaaaa varför, varför, varför? Därför att våra våtdräkter vrålar efter bad. Vi älskar att pressa, stånka och slita i dragkedjan för att sedan, åtminstone för egen del, glida i en spegelblank sjö på pricken lik späckhuggaren Willy. Det hjälps inte. Ibland behöver tre stressade mödrar veva ett par varv runt några bojar. Vi hinner lösa många av våra problem och dessutom slog en snilleblixt ner mitt i simmet. Så är det med träning. Den skickar ut hjärnan på nya stigar. När vi ålar oss ur vattnet samtidigt som vi skojar med en dam på strandkanten som efter lite för många skämt visar sig vara engelskspråkig tänker jag att Anders Zorn borde varit här. Tavlan skulle heta ”Tre kvinnor letar bilnyckel i högt gräs.”