Så! Nu fick jag gjort det där som inte är jättepinsamt, men kanske hamnar i gå-ut-på-parkeringen-med-de-blå-tossorna-på-kategorin. Jag förväxlade kundvagnarna i mataffären, dvs grabbade tag i främmande herres kundvagn och tittade MYCKET ifrågasättande på honom när han försynt sa ”Ursäkta jag tror kanske det där är min kundvagn”. Efter lite förvirrad konversation när jag letade rätt på min egen vagn avslutade han med ”Och de där tomaterna är inte heller mina…kan du ta upp dem?”
Skyller på mycket Vasaloppstittande idag. Har suttit och ryst vid anblicken av ”I fädrens spår”-skylten. Och bilderna på den där bron där den sista nerförsbacken innan mål är. Det var där Anna och jag med uppbjudandet av våra sista krafter (nåja) trängde oss förbi med orden ”Ska ni åka? Annars åker vi”. Poesi, så här i efterhand