Det vita guldet

Det är synd om människorna heter det ju. Jag skulle vilja utveckla Strindbergs ord till Det är synd om Göteborgarna. Redan igår kväll började tioåringen vibrera. Nästan febrigt satt han vid fönstret och väntade på den utlovade snön. Vid midnatt började den falla. Även jag och andra vuxna barn fick förhöjd puls. 
Före 9 nu på morgonen hade det byggts en snösoffa, snögubbe och alla vinterjulklappar var testade. Alla barnen på gatan jobbade för högtryck under tunga grå moln. Men precis när snögubben fick sin morotsnäsa kom spöregnet och ett unisont och barnaljust NEEEEEEEEJ ekade över stan. Skoningslösa regnet har i detta nu tagit gubbens huvud och torso. Eventuellt fryser det på framåt natten. Hoppas det. För Göteborgarna är värda sin snö och snögubben behöver faktiskt både bål och huvud. 

Kommentera