Platsen runt om mig och Anna liknade mest en bakluckeloppis med alla tänkbara vikter man kan tänka sig vid dagens bodypump pass.
Jag var riktigt ringrostig.
Önskan att bara springa rätt ut från klassen med armarna vevandes över huvudet var starkare än att stretcha extra efter första benrepetion som instruktören föreslog med vän röst. Sedan hände något.
Anna som knarkar bodypump och som är starkare än Pippi Långstrump gav mig en allvarlig nick mot vikterna. Och jag visste att det var färdig skojat.
Plötsligt var jag en av de som står och bollar med 5 och 10 kilos vikterna.
En brännande känsla spred sig i kroppen. Muskler som varit i träda vaknade till liv.
Efter passet var vi ändå inte nöjda.
Vi ville träna mer. Fysisk aktivitet á 60 minuter kändes kort. Började genast prata om att ses i morgon och kanske ta en simtur. Vi får se.
En sak som jag funderade på under dagens bodypump är kluvenheten för hur jag egentligen känner för instruktörer som sjunger med under passet.
Jag har fortfarande inte bestämt mig. Men en sak är säker: bara för att din mamma säger att du sjunger fint betyder det inte att det är sant och om hon säger att du är fin i håret DÅ är det dags att gå till frissan!