Ibland blir det inte som man tänkt sig, inte när det Danska Ovädret drar in. Hade tänkt springa milen i en följd. Blev avbruten efter första kilometern av en åskknall och sökte skydd i församlingshemmet. Rar kör sjöng ”Glad såsom fågeln” i källaren samtidigt som Armageddon-regnet hällde ner utanför. 
Nytt försök och ut i plasket. Lite väta har ingen dött av. Fast blixtar har ju folk dött av. Faktiskt. Kommer att tänka på när jag, Sara och Anna cyklade Tjejmilen i åska över schlätta och hur illa det kändes. Så när det börjar blixtra igen efter några km ringer jag med blöt och darrig hand på maken. Det ÄR läskigt med åska i skogen. Riddaren i familjebilen rycker ut efter ett tag (kanske aningens lojt tycker jag som lite dramatiskt fruktar för mitt liv) och räddar frun. Plaskblöt och arg sitter jag i bilen när RunKeeper, som för att kröna den här bisarra turen, talar om för mig mitt samlade resultat: ”Aktivitet avslutad. Total tid: 5 sekunder. Total distans: 400 m”.