Ibland blir de där mysiga familjemiddagarna som man drömmer om något helt annat. Scenen är den här: Storasyster, Lillasyster Maja, Tonåring, Mamma och Pappa
Storasyster 12:
– Imorgon ska vi ha konditionstest. Jag är lite orolig för hur det ska gå. Jag går ut och springer nu.
Lillasyster 8, tvärsäkert:
-Det kommer aldrig gå.
-Va?
– Det kommer aldrig gå
– Vad taskig du är!
– Nej för du är helt kass.
Mamma lägger sig i:
– Det kommer visst gå.
Pappa, från ingenstans:
– Varför spelar inte ni tennis som Arlebäcksbarnen?
Tonårsdotter:
– Vad menar du?
– Då kunde vi slå dem i tennis. Jag och Jonas spelade tennis VARJE vecka i skitmånga år och så fick jag döttrar och han döttrar och nu spelar de tennis men inte ni. Hur ska vi kunna slå dem, tänker ni?
– Det går inte. Tyvärr. Du får bli bitter, pappa.
Mamma:
– Ni får väl förstå att pappa skaffade barn för att förverkliga sina egna drömmar.
– Det gjorde jag inte alls.
– Nej för vi skaffade barn för att de ska bli musikalstjärnor.
– HAHAHAHA
– Skratta inte sådär, Anders. Barnen blir rädda.
Storasyster oroligt:
-Men jag vill ju bli musikalstjärna! Hur ska jag göra revolt nu?
Mamma:
– Jag förbjuder dig att bli musikalstjärna. Så.
– Helan går, sjung hoppfallerallanlallanlej
– Men Maja!
– Jag känner mig full.
– Men Maja!!!
Osv, osv…