Oftast försöker jag få sällskap när jag är ute och springer, men om inte det går får man ju roa sig på något annat sätt: mima med i springlåtarna, gissa svamp, kolla på folk. Idag blev jag omsprungen av en älg. Inte en riktig, men det mest älglika man har skådat av människosort.
Med långa, långa kliv älgade han förbi mig, enormt stor, men graciös på något sätt. När jag väl kom ikapp på parkeringen såg jag honom stretcha med en slags hopp, lika graciösa. Ena foten fram, en bak och så hopp! I luften bytte han fotplacering och landade mjukt. En balettälg.