Tänk vad förvånade de skulle bli om jag en morgon ramlade in på jobbet lite tidigare än vanligt. Men det händer aldrig. Varje gång det är nära händer alltid något.
Någon smäller upp en bildörr i garaget, hårda ord växlas i bilen och väl framme vid skolan och parkeringen är liten ledsen. Det är bara att följa med en stund till skolan, se så att allt lugnat sig. När jag senare kör ut från parkeringen går min buss. Ännu en morgon där man liksom redan har kastat in handduken innan man ens fått chans att börja. Det är då man får ropa in sig själv: En gång till, en gång till!!