En jädrans feeling

Lördagen började med nervösfrukost och solsken. När vi promenerade mot starten i Vansbrosimningen 2016 hörde jag hur den klämmiga dala-speakern intervjuade Måns Zelmerlöw och väl framme såg jag hur han kastade sig i graciöst inför en blossande publik. Jag ålade mig i våtdräkten och sedan var det liksom bara pang iväg. Pang i form av att ett åskoväder rullade in över oss som just klivit i. 

Före ett lopp gör man ju upp en plan hur man ska agera i loppet och sedan håller man sig till den planen. Min plan var att bröstsimma de första 2 kilometrarna och sedan crawla sista biten i motströmmen. Jag bröstsimmar snabbt och crawlar fortfarande långsammare. MEN! Baam så kom den, feelingen. Efter 20 meter kände jag bara att nu crawlar jag. Under den svarta himlen där blixt och dunder vrålade vevade jag, som före lördagen bara crawlat 200 meter i sträck, en hel kilometer i sträck. 

Jag har aldrig under något lopp känt mig så stark och snabb. Upplevde att jag crawlade i överljudshastighet. Mitt i åskan kom så en ny spelare igång, tadaaa, haglet. Världen blev liksom vit och det kändes som någon skitunge med gul Gustav Vasapage kastade grus på oss. Jag frågade med flåsig falsettröst en funktionär om det inte var farligt för oss att simma i åskan och om dom funderade på att stänga av…

-Vi stoppade starterna efter er så bara simma på fick jag till svar från ett par ben under ett paraply.

På upploppet där jag så noga planerat att crawla bröstsimmade jag frejdigt i mitten hela vägen eftersom det var så trångt in mot mysiga bryggan. Jag simmade om och simmade om människor som tappade sugen i haglet. Alltså min hybris där och då när tom jag trodde att jag skulle gå under timmen var grotesk…..tills jag såg målklockan. Jag hade inte alls simmat fort utan 3 minuter långsammare än förra året. Mina steg var lätta ur vattnet men sinnet var tungt. Haglet övergick i spöregn. Men så kände jag efter. Tänk att jag kunde crawla över 1000 meter, att jag inte fick panik av åska och hagel och tänk att jag inte blev det minsta trött under 3 kilometers simning. Tänk dessutom att jag slog Zelmerlöw med en minut. Då borde jag få leda Melodifestivalen nästa år. Det är inte mer än rätt.

Kommentera