En oväntad vän i lycra

2 juni, 2014

När jag cyklade sista vägen hem ensam i lördags fick jag en ny vän. Jag vet inte vad han heter eller något som man bör veta om en människa man cyklat en ihop med en stund. Däremot vet jag hans starttid på Vätternrundan, var han tränar skidåkning och hur många ggr han ramlat sedan han började med cykelskor. Han rullar plötsligt ikapp mig och börjar prata. Helt avslappnat och när våra vägar delar sig tackar han för sällskapet och trampar vidare. Så skulle jag aldrig göra. Kommer på mig själv med att skrävla om att ”vi minsann har varit i snötunneln och kört…”.Han blir imponerad bakom spegelglasögonen. Tänk att jag cyklar naturligt bredvid en riktig cyklist som sitter fast i tramporna! Kanske är dom tuffa lycrakillarna inte alls så farliga som jag tror när dom svischar förbi och kanske vill dom precis som vi ibland kombinera träning med viktiga samtal. Fast dom drar nog gränsen vid ett samtal. Tror inte dom har Cola zero och Daim i cykelväskan…, förresten har dom ju inga väskor. Det är nog skillnaden mellan oss och dom. Daim, läsk och en deospray i midjeväskan.

v

0 kommentarer

Liknande inlägg…

Tant Brun på mjölkpall

Tant Brun på mjölkpall

-Då sätter ni er på en pall inne i tvagningsrummet och fyller kopparkärlet med vatten som ni kastar över vänster axel. Då blir ni av med all negativ energi. Spaföreståndaren är...

läs mer
#älska löpning…….inte

#älska löpning…….inte

Nej någon kärlek till löpning existerar inte för mig. Ändå är det just löpning jag tränar mest. Löpningen är ju så enkel, bara att dra på sig skorna och liksom sticka ut. Alla säger så....

läs mer
Nollningen

Nollningen

Jag har bytt gym. Lämnat Sats efter många trogna år och köpt kort på Nordic Wellness. 44 år är jag, borde vara trygg och sval när jag nu knallar in genom dörren på mitt nya styrkeställe...

läs mer