Lite tonårsrevoltaktigt drar jag denna helg på mig klack i stället för pjäxa. Kvar i stan övergiven och förskjuten, med nytt lip gloss går jag på lokal. Öl och drinkar i dödskalleglas. Inte en termos så långt ögat kan nå. Kan dom sitta där i sina fjällstugor och titta på OS och lotsas förstå poängräkning och annat. Tänker ändå lite avundsjukt på Anna och Karin som säkert sitter framför brasan och myser medan jag går hem i regn och snålblåst genom stan. Bra sås reder sig själv och jag ska nog klara mig utan dom ska ni se, en hel vecka. Men så i morse, när jag sitter på spinningcykeln i förrådet och tittar lite på mina skidor, som står lutade mot sittdynor och en färggrann badring, kommer oron. Hur ska det gå med deras valla? Jag har ju blå, röd och gul här hemma. Klossen som jag glömde i Karins bil gör ju ingen glad. Hu, det är som ensamt lip gloss utan leende läppar.