Prick 5:30 lämnar en uppsluppen bil hemmet men när vi kommer ut på motorvägen vrålar det så högt inne i bilen att vi knappt hör varandra. Vi har bytt bil men inte takbox och nu hörs ett öronbedövande ljud så fort vi går över 110 km/h.

Sambo och son somnar och jag kör nästan 30 mil innan dom vaknar. Då uppstår kalabalik då nioåringen måste kissa och detta smittar sig raskt till föraren som sladdar in på ett stugområde och dramatiska scener utspelar sig i granskogen innan alla är klara.

Några mil senare ska vi stanna på vår vanliga rastplats för att äta den mysiga matsäcken som tråkigt nog visar sig ligga kvar hemma i kylskåpet. Vi håller god semestermin. Kaffe och äpple i -5 och snålblåst är inte fy skam. Efter 20 avslutande mil på ren isgata då jag varit övertygad om att vi ska frontalkrocka vid varje möte slirar vi upp mot vår slutdestination.

Först köar vi till incheckningen, sedan till skipassdisken och när jag precis åldrats 100 år är det dags för skiduthyrningen. Det är så trångt och min jacka har aldrig varit varmare. Nioåringen gråter och halvskriker att jag bryter hans fot när jag försöker hjälpa honom i ett par illgröna lånepjäxor och modern
väser att ska han ha ännu större pjäxor kan skippa att hyra skidor.

Kvällen ska rundas av med bastu för det gör man i fjällen. Familjen har varit vaken sedan 4:30. Hålögda kastar vi vatten på stenarna, nioåringen får värmepanik, jag klåda på armarna och min sambo tycker inte att det är tillräckligt varmt.

Nu ligger jag i sängen och tänker på att jag drog av 3 kg på min vikt på skiduthyrningen. Tänk om binningarna inte löser ut!!! I morgon börjar skidskolan, jag ska åka längd, vi ska hålla sams hela dagen och mitt tålamod kommer vara oändligt. Det är ju som bekant så hälsosamt och stärkande i fjällen.