Semesterns första vecka hemma är här! Man ska verkligen inte gnälla över det. Jag har målat inre bilder om hur jag och åttaåringen sover länge och sedan intar vi, mysigt utsövda en lång härlig frukost på altanen. 6:15 frågar en vass barnröst efter koden till nätverket. Modern mullrar att det är natt. Efter det uppvaknandet kan jag inte somna om utan liksom rinner ner i köket och bedömer att det är tillräckligt varmt för att sitta ute. Åttaåringen har helt plötsligt slutat med sina älskade frukostflingor och håller med dramatisk röst på att frysa ihjäl ute. Vi flyttar in. Det är en sådan vacker dag och vi tar nya tag för att spela spel ute på en filt. Solen brassar nu på så vi båda svettas ymnigt varpå vi upptäcker att den försvunna diamanten är försvunnen på riktigt. Färdigspelat!Dagen har här efter fortlöpt med gräl om I-pad inne när solen skiner, att glass inte räknas som lunch och att vi inte kan åka på en längre utflykt eftersom vår sprillans nya bil har punka. När jag nu på kvällen fullkomligt kör slut på mig själv på ett body pumppass rinner dagen av mig med svetten. Det finns ju människor som svälter i världen, man ska inte gnälla på småsaker. Fast å andra sidan borde inte barn få vakna före 8 på sommarlovet. Så är det bara. (På bilden ser ni jag och min mamma äta en stilla alplunch i Österrike.)