Säg mig hur du fikar och jag ska säga dig vem du är!
Tror man kan reda ut mycket av en fika.
Jobbar hemma och unnar mig en eftermiddagskopp och två After Eight.
När jag står med chokladen i handen tänker jag: tänk om jag var så kontrollerad att dessa två chokladbitar var det ända onyttigheter jag skulle sätta i mig på en dag. Att detta var en höjdpunkt i mitt vardagliga liv. En stund som jag längtat efter.
Tanken var så sjuk att jag häxskrattade högt.
(Ja, häxskrattar är när du lutar huvudet långt bak, samtidigt som du trycker ihop halsen till en Kalkonhals och allt som hörs är ett omänskligt gurglande rossligt ljud – ett annorlunda skratt).
Inte heller planerar jag mitt intagande av onyttigheter. Det bara blir. Ständigt påminns jag av vad en PT sa till mig en gång:
– Du har alla förutsättningar Sara, du måste bara skärpa till dig.
Men åh! Det är så svårt. Det spelar liksom ingen roll att vi har diabetes typ 2 i familjen och att jag egentligen för min egen hälsas skull, bör äta glutenfritt och vegetarisk.
Jag gamblar hellre här.
När jag åter jobbar hemma hittar jag gammal chokladsås från helgen.
Den känns synd att slå bort.
Så jag intalar mig att det är någon som fyller år på jobbet. Då känns det genast mycket lättare att slå till på lite chokladsås. Jag menar en fika är lika naturligt som att vara naken, ha sex och häxskratta lite då och då.